Historia Ortnamn

I början av 70-talet gjorde Ingmar Ollas en sammanställning av det då kända ursprunget när det gäller en del av ortnamnen i vår bygd. Han satte rubriken Ortnamn i min hembygdpå sitt arbete.

Den som önskar fördjupa sig i ämnet eller kanske vill kontrollera en del uppgifter kan, som bekant, vända sig till SOFI i Uppsala, dvs Språk- och Folkminnesinstitutet, som ligger i anslutning till Landsarkivet eller undersöka vad andra forskare har skrivit. En del material finns i Upplands-rummet i vårt bibliotek.

Mer än någon annan vetenskap har ortsnamnforskningen förutsättningar att fånga den stora allmänhetens intresse. Den kan ge upplysningar om vår lands naturbeskaffenhet förr i tiden, om personnamn som användes förr men som nu ej längre brukas, om hur det var vid den första bo-sättningen i olika trakter, om urgamla marknadsplatser och religiösa kult-platser.

Våra ortnamn i landet är många. De beräknas uppgå till flera miljoner. De är dels naturnamn, namn på sjöar och sund, floder och åar, källor, berg och dalar, dels kulturnamn, namn som talar om för oss hur den mänskliga verksamheten var i gammal tid. Ortnamnen har, liksom alla andra språkliga ord, undergått förändringar med hänsyn till ljudbestånd och form som givetvis följer av språkets utveckling. Därigenom har deras ursprungliga betydelse ofta fördunklats. Dessutom har namnen ibland medvetet ändrats eller genom folketymologi (härledning) förvanskats.

Många av våra ortnamn är urgamla. Det gäller framförallt sjönamn. Av gammalt ursprung är även namn med avledningsändelsen -"inge", i t ex Skänninge, där namnet betyder att det är en boplats för folket vid Skenaån, "skeningarna". En del av våra ortnamn har även bildats genom sammansättningar med -"hem" och -"tuna". Hem betyder ursprungligen bygd och tuna befäst plats eller helgedom. Från hednatiden härstammar en rad ortnamn som innehåller gudanamn eller namn på hedniska kult-platser.

Vi hittar än i dag sockennamn som går tillbaka till beteckningar för hedniska kultplatser. Det beror på att kristendomens förkämpar ofta förlade en kristen helgedom till en plats som redan förut betraktades som helig av folket. En annan sak kan inledningsvis vara intressant att ta upp i detta sammanhang. Det är det vanliga namnet "köping", som förut betydde marknadsplats, vilket förklarar att så många städers namn nuförtiden är sammansatta med detta ord.

Min hembygd är Håbo kommun, belägen ca tre mil söder om Uppsala. Den tillhör Mälardalens gamla kulturbygd. Här möter ortnamnsforskaren många gamla och intressanta namn. Håbo utgör södra delen av Tiunda -land och betyder tio hundare (hundare = 100 soldatfamiljer), dvs grupper av olika folkstammar från folkvandringstiden; ( i Sverige) 400-550 e.Kr.

Håbohundare är en förkortning av håtunahundare. Tingsstället var under medeltiden Håtuna, känt bl a genom den s k Håtunaleken, som ägde rum under Magnus Ladulås söners strider med varandra. Man har förklarat namnet Håtuna som "det höga tuna". Men en del forskare tolkar namnet på annat sätt. Vid det gamla Håtuna skjuter en liten vik av Mälaren in och små vikar eller små sjöar av långsträckt form kallas i stora delar av Sverige för håar. Under 1300-talet ersattes i svealandskapen hundare- begreppet med härad, vilket betyder att man kunde uppställa härar vid krig, (men i huvudsak var det ett administrativt- och rättskipnings-område). Härav har Håbo härad uppkommit. Och Håbo kommun består, som bekant, av de fem socknarna Kalmar, Yttergran, Övergran, Häggeby och Skokloster.

Yttergran

Den äldsta namnformen som har förekommit är Ytragran, vars egentliga namn tycks ha varit Sigreda kyrka. År 1544 förekommer för första gången namnet Yttergran. Namnet beror på en senare uppdelning av ett område med det enkla namnet Garn. Detta betyder något långsmalt, särskilt om långsträckta vikar. En annan tolkning man lägger i namnet Garn är betydelsen hamn.

Samhället Bålsta är centralort i Håbo kommun. Namnets äldsta form var Barkasta. Så sent som på 1870-talet hette platsen Bålstad. Bål i Bålsta kommer av Bol, som betyder boställe och "-sta" kommer, som synes, av stad med betydelsen gård eller bostad.

Den enkla förklaringen till ordet Ekilla är att det från början hette Ekalle och genom felskrivning blev Ekilla. Namnet betyder rätt och slätt ekallé.

Vid den plats där Mansängen nu ligger stod en gång en runsten som hade en ovanlig runskrift. Tyvärr kunde man bara urskilja några enstaka ord på den. Bland dem fanns "manseki", vilket är lika med fornsvenskans "Manzaenge". En tolkning av namnet anger att det skulle betyda ängsplats där idrott och krigslekar försiggick - speciellt under vikingatiden. Dessa krigslekar var till stor del uttagningstävlingar för olika soldatuppgifter.

Övergran

Namnet har samma betydelse som Yttergran, men namnet "Över" kommer av läget -norr om Yttergran. Det betyder alltså "den övre hamnen". Efter vad man kan finna fanns i den för Mälardalen ovanliga bybildningen Brunnsta en gemensam vattenplats, som användes av ett stort antal människor. På det viset skulle namnet Brunnsta ha uppkommit. "Sta" (stadier) betyder som förut nämnts boplats. Å andra sidan är det ett relativt nytt namn, så det kan helt enkelt ha enbart med ordet brunn att göra.

Ordet "Vi" betyder offerställe. I närheten av Vi gård ligger de båda mälar-fjärdarna Lilla Ullfjärden och Stora Ullevifjärden, vilka utgör en förgrening av Mälarens vattensystem. Att fjärdarna heter "Ull" respektive "Ullevi" har sin speciella förklaring. Med säkerhet kan man säga att "Ull" syftar på skidkonstens gud. Lilla Ullfjärden heter Ull på grund av att där vistades guden Ull. Det heter Stora Ullevifjärden därför att där fanns en offerplats, "ett Vi" för guden Ull. Man har här även funnit lämningar, som bevisar detta. Om man godtar denna förklaring skulle namnet "Vi" ha uppkommit genom att platsen ligger intill Stora Ullevifjärden.

Namnet Apalle syftar på att där fanns vildapel förr i tiden. Dankumla betyder danernas kummel, dvs danskarnas gravminnesmärke. Det är möjligt att "Dan" i uppländska och svenska ortnamn över huvud haft betydelsen lågland, däld, sumpmark. Dankumla ligger mot en däld i Övergrans socken, under det att Lillkumla och Storkumla ligger på var sin höjd. Därav betydelsen.

Varpsund är den plats där Uppsalaåsen sträcker sig över fjärden och avskiljer Ryssviken från Stora Ullevifjärden. Av namnet Varpsund förstår man att det är ett sund. Förr i tiden "varpade" man över båtarna. Man använde sig av samma teknik som nu används, när man kastar varpa. Man "varpade" helt enkelt över en repända och drog sedan över båten. Ordet varpa kommer av det tyska ordet "werfen", värpa=kasta. Jämför uttrycket när en höna sägs kasta sitt ägg.

Häggeby

Namnet Häggeby och det därmed sammanhängande urbyggarnamnet skrevs 1305 Aegby. Vid mitten av 1800-talet förekom namnet Äggeby och något senare Häggeby. Av Aegby uppstod således Äggeby. Namnet har enligt en tolkning uppstått på grund av att socknens invånare förr i tiden skattade ägg till grannsocknen Skokloster. Det nuvarande Häggeby har blivit Häggeby på så sätt, att det vid den tiden var vanligt att lägga till ett "h" framför vokaler. Andra ortnamnforskare förkastar denna teori och menar att Häggeby kommer av trädet hägg.

Till förledet "Finsta" i Finstaholm finns ej någon förklaring, men det senare ledet tycks ha uppkommit under kung Erik Holmsten Holmstenssons tid. Han lade "Holm" till det ursprungliga namnet Finsta.

Kolsta i Häggeby tros ha uppkommit efter hövitsmannen Kol, som levde på 1200-talet. Han lät uppkalla gården efter sitt eget namn. Man kan bevisa att gården fanns redan på 1000-talet, men det är troligt att den under 1000-1200-talet hade ett annat namn. Skadevi har på samma sätt som Ullevi fått sitt namn efter Skade, skidkonstens gudinna. Det var offerplatsen för denna gudinna som fick namnet Skadevi, numera en utgård till Johan Baners slott Sjöö.

Skokloster

Det mest kända namnet i hembygden är Skokloster. Redan under medel-tiden fanns här ett stort kloster med egen kyrka och skola. Sedermera blev det känt genom Gustaf Wrangels slottsbygge. I våra dagar är det en utflyktsort för både svenska och utländska turister, som i den sköna om-givningen söker omväxling och vederkvickelse. Namnet tolkades tidigare på så vis, att man antog att det hade uppkommit ur skogh closter, men numera är ortnamnsforskarna så gott som ense om att den uttolkningen är felaktig. Orten hette nämligen Sko långt innan klostret kom till. De äldsta namnformerna vittna härom.

Omkring år 1165 hette platsen Sco och från 1200- och 1300-talen finns ytterligare en mängd belägg, som alla saknar gh. Det äldsta original-belägget med gh är från år 1422. Sammansättningen Skogh Closter syns vara relativt sen. Sko betyder ursprungligen "fot" = skydd. Det finns en annan tolkning av ortnamnet Sko, nämligen att det skulle ha uppkommit genom någon likhetsassociation. Något i terrängen kan ha jämförts med en forntida sko. Efter vad man funnit kan mycket väl en sådan likhets-association hänföras till Skofjärden invid slottet. Den liknar faktiskt en sko. Klart är i alla fall att namnets grundform är Sko inte Skogh. Härledningen av Sko är som synes osäker.

Kalmar

Namnet Kalmar förklaras som en sammansättning Kalm och mar, där man syftar på den vik som förr i tiden hade en trängre mynning, som gick in vid Kalmar kyrka. Kalm betyder röse.

Draget kommer av att man på den här platsen förr drog båtarna från vatten till vatten, från Ullevifjärden över grusåsen till Kalmarviken. Det blev på det sättet möjligt att komma från Ekoln till sydligare delen av Mälaren utan att behöva utnyttja den nuvarande farleden över Stäket.

Eneby i Kalmar socken har fått sitt namn på grund av läget vid en träd-samling. Gårdsnamnet Råby i samma socken kan förklaras på liknande sätt: det låg vid en gränsskillnad.

Mansnamnet Lodhar ingår i namnet Låddersta. Lodhar är troligen samma namn som det fornhögtyska Hlodar, det anglosaxiska Hlodere och Lothar. Sta kommer i det här fallet av stadier, ställe, boplats. Man kan då anta att namnet Låddersta betyder Lothars boplats.

Gårdsnamnet Torresta härrör troligen från guden Tor och -sta kommer, som vi redan vet, av stadier=boplats. Det finns även en möjlighet att någon gårdsägare burit namnet Tore och gett gården dess nuvarande namn efter det egna förnamnet.

Ett annat namn intressant namn i Kalmar socken är Vattunöden. Det var ursprungligen ett soldattorp. Platsen ligger vid en mindre vik av Mälaren i Ekolsundsviken, som på en karta från år 1693 kallas för Vattunöden. Man skulle kunna tro att det råder vattenbrist på den här platsen, men namnet har snarare uppkommit av att det var ett vattendränkt område.

Namnet på gården Väppeby skrevs under medeltiden Vaeppy eller Vaepi. Man kan inte säkert avgöra om det fornsvenska namnformerna avser detta Väppeby eller Väckeby. Betydelsen av namnet är våt plats eller sank äng. Det går troligen tillbaka på ett äldre Vätby.

Som måhända framgått av denna korta redogörelse för några ortnamn inom Håbo, har dessa blivit föremål för olika tolkningsförsök. Både lärda och olärda har dragit sitt strå till stacken. Tyvärr måste man erkänna att de tolkningar inom svensk ortnamnforskning som sett dagens ljus före 1800-talet för det mesta är värdelösa vetenskapligt sett. Många gånger kan de folkliga förklaringarna vara riktigare än de lärda. Men veten-skapen arbetar vidare inom detta intressanta område och gör nya och säkrare rön. Sedan början av 1900-talet är en statlig ortnamns-kommision sysselsatt med att systematiskt förteckna och bearbeta det svenska ortnamnsmaterialet. En stor del av kommissionens arbete före-ligger nu i tryck. Härigenom har den intresserade och vetgirige, lärd eller olärd, fått en säker och pålitlig vägvisare i historien om ortnamn och dess uppkomst.

Ingmar Ollas