Del 4
Intervju med Valter Säfström
Hur länge varade strejken?
- Ungefär en månad. Jag var jätteglad när det var öve. Strejkbrytarna från Stockholm kördes på en gammal lastbil som såg vedervärdig ut,man kunde skrämma vem som helst, den såg för djävlig ut när dom drog på den där suffletten. Furuland har sagt att Fridegård inte var med i facket , där är vi lite oense Furulund och jag. Jag har för mej att han kom till farsan och begärde avbön och ville hjälpa till och jobba. Dottern till Silverhjelm lovade ju Fridegård att han skulle få studera vidare om han hjälpte till i ladugården, dom hade inga, strejkbrytarna kunde ju ingenting i ladugården. Dom hade någon typ av elever, jäntor alltså som Fridegård var intresserad av. Statartanterna var livrädda för honom. Tänk själv, en käring som inte har varit med om nånting och han kommer och läser dikter och pratar om stjärnor, om världsalltet, dom kan inte klara sej, då föll dom. Statarna själva var ju förbannade på honom för han var ju så djävla lat. I ladugården gick det ganska bra, där hade han en viss rytm som han måste jobba i, men kom han utanför, och han skrev ju det själv när han skulle kvista stör på skogen mot sjön. Istället låg han och tittade på myrorna-"se på myrorna", skrev han. Farsan hittade hans poesibok de hade så roligt åt, de menade att en fullvuxen karl skriver en massa larv, nej, de tyckte inte om honom riktigt, säger Valter.
- Jag kommer ihåg brorsan, han kommer ihåg när han kommer hem från Långholmen 1917-18, ungarna sprang undan då, vi fick lära oss jämt att långholmsfångarna de var farliga , så han var påpassad alltid. Hushållerskan hos kusken Lundholm bodde till vänster, dom hade samma farstu, när som helst på dagen, när han skulle gå ut om det var natt eller dag, vid minsta knäpp så var hushållerskan där bakom gardinen och glodde. Och så trädgårdsmästarens fru, hon var väl lite finare, och så hade vi befallarbostaden strax intill där frun var djupt religiös och det passade inte alls med Fridegård, så han var hela tiden påpassad. Och därför funderar jag på om han var så påpassad av tanterna att det gjorde att han var så elak på kvinnorna. I varje fall när det gäller med visorna, och det är väl lika med Ivar Lo ,han har ofta beskrivit statarhustrurna lite elakt. Hade inte kvinnorna funnits så hade inte statarna klarat sig på något jävla vis. Karln vågade inte göra något hemma och om han gjorde det så drog han ner gardinerna för att inte visa att han var toffelhjälte. Kvinnan gjorde en jätteinsats, hon gick upp en timma före karlen, ½ 7 kom hon tillbaks för att laga maten som skulle vara färdig när han kom från rykten kl 7. Kl 12 kom han och då skulle det finnas mat på bordet. På kvällen skulle maten också finnas på bordet och det spelade ingen roll hur mycket hon hade att mjölka och hur mycket annat hon hade att sköta, säger Valter.
- Jag har inte fått tag i dom där visorna, jag tror inte dom står i Svarta lutan, säger Valter Svarta lutan får jag inte tag i. Fridegård var ju med i Blå bandet, en nykterhetsorganisation, 1924-25, då skrev han en vers om alla medlemmarna i föreningen, enda jag kommer ihåg var en vers om syrran: Karin Säfström hon kan hon, dansa charleston och blackbottom,medan hjärna och fingrar står still, men bena har bråttom.
Vi läser : En del är randiga andra är rutiga en del är raka samtliga kutiga, somliga långa i synen som hästar så grabbarna ryser bak blankslitna västar Och tjejernas kjolar de räcker till knäna och nedanför hänga de darriga bena. Men nu spelar Jocke då börjar dom kliva som låghalta flugor omkring på en skiva Det är Ulundavisan, säljer Valter, och fortsätter ur minnet att deklamera: " En halv mil från Enköping ligger ett hus som på lördag kväll strålar av ljus där inne är en massa Eköpings-bus som är fulla av kärlek och brännvinsrus" En annan visa började " Så går man in i Frälsningsarmen,med kropp och själ och skinn och ben" Jag vet inte var jag skall få tag på de där visorna, jag skulle så gärna vilja ha tag på dem
Var träffade du Greta?
- Hon bodde på Katrinedal, hon kom dit 1928, Månsson hennes pappa, kom dit som stalldräng men var sedan chaufför och statare till han flyttade till Wij säteri. Jag var så förbannad på ungar då, 1932 fick jag mala och där var så mycket remmar och jag skällde på dom, det kunde ju vara farligt för dom, och jag kom ihåg Greta hon hade en rutig hatt och hon blängde så svart. Och vi hade alltid julgransplundringar och då gick man ju till varann och Greta var ju med också, -- inga farbröder får vara med, sa hon! Men Fridegård var med några gånger och spelade gitarr och Lindgren spelade fiol. Då kallade Fridegård sej för "Hörnskåpet", dom ställde sej alltid i en hörna när dom lekte ringlekar. Det var väl det enda jag hade beröring med Fridegård, han var ju ca 20 år äldre än mej. Men brorsan kände honom bättre, berättade Valter.
- Vi fick aldrig gå till herrgården för pappa, och dom ska inte vara bland hästar o maskiner, dom har andra platser att leka på. Så då hittade man på någon nödlugn så att man kunde springa ner till mamma när hon mjölkade. Det var så roligt med tjuren och farbror Johansson, han hade en massa hyss för sig (pappan till Fridegård). En jättehärlig farbror. "Ska du inte ha mjölk" sa han "det blir man stor och stark av, spenavarm mjölk det blir man karl av", så tog han hinken och drog ner mustascherna så här och drack direkt ur hinken,- det var ju hårstrån och annat smått o gott och så gjorde han så här när han druckit färdigt.
Har läst om hans resor till Systemet att han hällde brännvinet i en fotogenkanna för att kunna smyga för tanterna?
- Det gjorde dom allihop. De gick till Bålsta och tog tåget till Enköping. Det var ett jäkla liv på kärringarna. Ofta var det gömt i vedtravarna eller bland potatisen i källaren, det var jägarbrännvin och kronbrännvin de köpte. Jag kom så väl ihåg att man kunde höra pappa när han kom på Wij gärde, då sjöng han "mitt Marielund", han var född där, då sjöng han så det ekade över nejden.
- Beträffande vattenvägarna, säger Valter, fanns också en brygga vid Hassla. Jag minns också bryggan vid Finstaholm för dit gick mamma ofta på 1920-talet när hon skulle åka med båten till Uppsala. Dit åkte hon för att på torget sälja nyplockade liljekonvaljer eller gullvivor eller kanske något annat som kunde ge en extraslant. Sen tog hon båten tillbaka och vandrade samma väg tillbaka från Finstaholm till Katrinedal
Det fanns ju tidigare en vindbrygga i Örsundsbro ( de tittar på kartan) och båtarna gick ända upp till Högbo, det har varit livlig båttrafik i Örsundsbro.
- Västra leden, från Svannäs, där finns ju bryggan kvar där båtarna lade till. Och så fanns bryggor vid Ekolsund, Krägga', Fånöö vid tegelbruket, Segersta och Kalmarsand och de var väl inne vid silosen, men tegelbruket hade väl någon brygga på Bista, där har väl funnits tegelbruk. Vid Gummiteknink finns en gata som heter Tegelbruksgatan. Jag vet inte när detta tegelbruk har upphört. En sak jag inte har fått svar på är hur många fiskare det funnits och likaså om sparrisodlingarna. Det står väl lite i den här Håbo-boken. I Skokloster fanns det fiskare och i Katrinedal, i Grans gård och i Kalmar gata, vi vet inte så mycket mer
Varför heter det Lastberget?
-En teori är väl att det varit avverkningar och att man har skeppat ut därifrån, jag har ej hört något annat. |
 |
Intervju med
Valter Säfström
 Del 1
Del 2
Del 3
Del 4
Del 5
Ladda hem
 Höger klicka och välj "Spara som..." för att ladda hem hela dokumentet
  Tillbaka |
