Del 3
Intervju med Valter Säfström
Var torparna särskilt svåra ?
- Ja, jag minns en gammal fjärdingsman, Karlsson hette han, det var en riktig jäkel. Jag svarade mot honom en gång. Han sa: En gång till din jävla unge så skall jag hoppa ner och vrida om snorkröken på dej så du ska se ut som en grammofontratt!. Och det hade han gjort. Algot Grips farsa , som också var torpare, var snäll. Han lade alla stackar och alla golv med säd så han var speciell på det. Men dom andra var ena riktiga jäklar. Dom skulle väl lära oss att veta hut - de hade väl haft samma helvete själva. Statarna betedde sej inte så mot oss yngre. Kanske berodde det på att farsan fanns ibland dem. Det var rätt märkligt, det tror jag inte hände på andra gårdar, Söderström kom och sa att i dag får du ta och hästräfsa, du får ta och gå till Grip eller t ex till Vikström och fråga om du får låna deras hästar. Det var ju intre deras hästar men ändå skulle man gå till dom och fråga. Jädra lustigt! Jag tror han försökte att skapa en känsla av att vara delägare ,eller något sådant.
Minns du om det gått båtar till Varpsund i början av -30 talet ?
- Nej, jag har inte kommit underfund med vad den första bryggan låg. Men däremot fanns det på 1920-talet en brygga ca 500 meter norr om Katrinedal . Dit kom det pråmar med dynga från Riddersvik, jag tror de ville flytta den bryggan så långt norrut som möjligt för att slippa obehagliga dofter kring herrgården. De fick stå där och ösa skit i kärror och köra till vagnar som sen körde ut gojan direkt på åkrarna., säger Valter.
- Passagerartrafiken här slutade nog rätt tidigt. Fiskaren Lundkvist och likaså han på Skegarn, dom åkte med sin fisk till Kulla strand någonstans, där fanns någon brygga, båten kom från Örsundsbro och där fick dom lämna sin fisk och båten gick sedan till Uppsala. Lundkvist var farbror till pappan till han som står vid kyrkan och morsar åt förbifarande.
Är det någon annan båttrafik du känner till?
- Ekolsund naturligtvis, Svannäs på 20-talet, där körde dom potatis, och frukt ,t o m kor, det kommer jag ihåg. (här utspann sig ett resonemang över kartan om ev vattenförbindelser mellan Hjälstaviken via Bälsunda till Mälaren) Valter säger att när vattenståndet var högre gick det nog att åka med båt den här vägen.
Har du något minne av att det gått båtar här?
- Nej det har jag inte, men jag har läst någonstans att det har varit en förbindelse här.
Det kan stämma med Elsa Ekbergs mormor som berättat att det gått båtar förbi Kvarnberget vidare upp mot Uppsala (Valter studerar kartan ) Här ligger jaktvillan och någon annan kåk och på andra sidan vägen var affär, borstbinderi och bageri, affären var väl kvar till -60 talet ungefär. Jag högg ju skog därute och då gick jag in i affären ibland innan jag åkte hem.
Elsa Ekberg kände till bryggan här i Ekolsundsviken..
- Ja Hon har ju bott härute på flera ställen. När hon var gift bodde hon ju i Segersta, hennes man var folkpartist och han var med i fullmäktige i Övergran och hette Ekberg. Jungfrulund ligger när man åker ett hundratal meter på den gamla vägen norrut rakt fram där låg en skola, den första skolan, kåken finns kvar men om det är samma kåk är jag inte säker på. Villan syns i Hagbergs bok, skolan flyttades sedan till Storkumla 1885, den byggdes 1813.Både storskolan och Segersta skola byggdes 1813, den sistnämnda i Jungfrulund.
Berätta mer från din barn o ungdomstid
- Jag var ju med på lantarbetarstrejken, pappa var ju ordförande då, 1925 var det och jag var bara 7 år då. Att jag kom ihåg det så bra var väl för att jag var så rädd. Farsan var lite het också. När cirkuläret kom till farsan att det skulle bli strejk så kallade han till möte i omklädningsrummet i kyrkskolan och när han läst upp det där, jag fick följa med mamma för hon var också med. Då var det två gubbar från Kivinge som sa att "det var det bästa som hänt i historien att dom hade förordat strejk för nu jädrar anamma skulle man inte krusa patronerna och bönderna och vi ska strejka i 100 år om det behövs"! Det här var på lördagen. Det där kändes i hela kroppen. Några dar därefter knackade det på fönstret kl 5 på morronen hos farsan. Jag fick inte gå upp - det var inget för snorungar,sa farsan. Jag hade långa öron som hörde allt.Då bad dom farsan på sina bara knän att dom skulle få börja jobba för att deras tanter dom bara grina och patron han skällde. Det är klart, gubbarna visste inte vad det fanns i källaren, det kanske inte fanns potatis och det kanske inte fanns något annat heller. Genom att det var strejk så fick de inte sin mjölk, då var klart att tanterna var alldeles slut.Veckan efter på lördagen var det ett nytt möte då man kollade upp om cykelpatrullerna om dom hade gjort någonting och man fick rapporter om vad som hänt. När farsan var i Kivinge med de båda bröderna så åkte han direkt till Katrinedal och då kom torparna och skulle jobba men farsan mota hem dom igen och lördagen efter kom fjärdingsmannen i full mundering och säjer att "jag skall hämta Säfström för att landsfiskalen är på gårdskontoret och vill prata med dej. Och det är klart att är man inte mer än 7 år så ---------. Men farsan han lugnade mej och sa att "jag kommer snart tillbaks": Vice ordföranden skulle sköta klubban. Det var Åkarplagen han hade överträtt. Jag tror att landsfiskalen tittade litet genom fingrarna, så det blev ingenting och torparna hade inga kontrakt. Men läser man så står det att man får inte hindra någon att arbeta som vill arbeta. Farsan han slapp efterräkningar. När strejken var över då så fråga han Silverhjelm om han skulle få börja. Farsan han var fördräng och han var duktig, den saken var klar. Om de andra också får börja så kommer också jag, sa farsan. Då var alla glada. |
 |
Intervju med
Valter Säfström
 Del 1
Del 2
Del 3
Del 4
Del 5
Ladda hem
 Höger klicka och välj "Spara som..." för att ladda hem hela dokumentet
  Tillbaka |
