Del 3
Samtal om gamla tider i Håbo
Vad minns ni i övrigt från arbetsliv, fritid och om sjöfarten kring våra stränder här i Håbo? Alice berättar var dom bodde och var alla torp på Katrinedal fanns och har hjälp av en karta. På Tre hus där bodde farmor och farfar, dom bodde där ända till farfar var död. Anna och Otto bodde på ett ställe som hette Lövhagen. Hagelviken, där bodde fiskaren, på Bastängen där bodde min mormor och morfar. Nytorp låg före men det är rivet, enligt Alice. Sedan kom man till Hällen och därefter till Grönlund. På Grönlund bodde Algot Grip. Ringsta hette ett ställe, Ryttartorp ett annat. På Hällen som är renoverat bodde en gång Jan Fridegård. Murarbo är ytterligare ett torp som finns kvar, och Hagtorp är ännu ett men det var alla torpena, enl Alice. Det fanns en yrkesfiskare som hette Lundkvist och vi fick åka med honom till Skegarn när vi åkte till Uppsala och sålde blommor på torget
Anna
- Efter skolan flyttade jag så småningom till Sigtuna. Arbetade först i en radiofabrik där jag satt och lindade transformatorer, ett ganska själsdödande jobb. Men man fick ju betalt. Sedan började jag jobba på Sigtunaskolan. En internatskola där rikemansbarn blev omhändertagna, så att föräldrarna fick ledigt. Men jag trivdes bra vi var många flickor som arbetade där. Varje elevhem hade en husmor och en husfar och så några flickor som skötte mat, städning, klädvård och såg till så att ungarna uppförde sig så bra som möjligt. Hemmet som jag jobbade på hette Sandvreten. En händelse som man aldrig glömmer från skolan var när Tallåsens elevhem brann ner och fyra pojkar blev innebrända. Branden orsakades av smygrökning trodde man. Golven var nybonade så att elden fick en väldig fart i korridorerna.
- Efter Sigtunaskolan började jag jobba på Humanistiska läroverket. Hemmet som jag var på hette Aludden. Där bodde vår Kung när han gick på Hum, men det var efter jag varit där. Där trivdes jag verkligen, vi hade en underbar husmor som hette Margareta Svinhuvud. Husfar var en avdankad militär som egentligen inte visste hur barn fungerade. Men tack vare husmor trivdes alla bra, säger Anna .
Efter ett avbrott på bandet, där det inte går att uppfatta något, kommer ett resonemang om bryggor där Lennart säger att när båten kommer opp vid Arnöhuvud här gick den sedan över till en brygga som hette Sundby och sedan gick den hit till Bagarbo brygga och sedan går den rätt över till Gräna och sedan till Dalby brygga och sedan opp till Uppsalanäs och sedan från Uppsalanäs opp till Flottsund och sedan Fyrisån opp till Uppsala. Sedan fanns det ju båtar som gick ner till Örsundsbro men det var andra båtar. Här på västra sidan fanns givetvis bryggor längre ner i viken. Längst ner hade vi BiskopsArnö på senare tid, tidigare hade turer gått ända ner till Varpsund. Om man talar om 20-talet fanns det en brygga vid Nyby mitt emot Arnö och det var oftast trädgårdsmästare och fiskare som skickade sina produkter med båtarna. Båtarna ankrade även hos Sven och Kalle på Skegarn som hade fisk men även potatis och grönsaker att lämna. Därefter gick båten till Friberg i samma ärende som vid andra bryggor, givetvis förekom livlig persontrafik oftast till Uppsala. Nästa anhalt var Sånka brygga här på västra sidan av Skoklosterhalvön. Härifrån levererades den välkända Sånkapotatisen. Sedan gick båten tvärs över viken till Sjö brygga och därefter till Sundby och sedan till respektive bryggor vid Bagarbo, Gräna, Dalby osv till Uppsala. Sedan fanns det andra båtar som gick i Lårstaviken till Örsundsbro.
Lennart berättar vidare om de pråmar som kom från Stockholmshållet och var fullastade med "dynga." De gick bl a till Katrinedal men även till Skokloster-landet som tydligen gärna tog emot dessa transporter för att berika sina åkrar med gödningsämnen. Från Skokloster gick även andra båttransporter av ved, timmer och grus, timret flottades ofta men vanlig kastved skeppades ut från Sånka. Båtarna och pråmarna gick ofta ut mot skärgården. Det var också skärgårdsskeppare här uppe, Vilhelmson var det en skeppare som hette, han var från Blidö och han hämta ved vid Sånka. Även skeppades ut propps som gick till England för att användas till stöttor i kolgruvorna..
Här fanns flera grustäkter och transporter av grus gick ju på pråmar till olika ställen där de var i behov av grus. Det fanns grustag vid Norsholmen och vid Arnöhuvud .Även på vintrarna när isarna bar fraktades det grus men då på medar. Här nere vid Sånka finns ett gammalt sandtag som började vid strandkanten en gång i tiden och sedan åt sig in i backen undan för undan. Det byggdes en järnväg, en tralla, och så byggdes en hög brygga så att när pråmen kördes in tom in under bryggan lastades sen trallan och sen rullade den ut för egen maskin tills den stötte på ett stopp därute vid pråmen så stjälptes sanden i pråmen. Trallan kunde köras 100 till 150 meter in i sandtaget.
Det här med sjöfart har ju varit en hjärtesak för Skokloster, säger Lennart. I gamla tider var det dåliga vägar här liksom i övrigt och allt gick ju mer eller mindre på kölar. Ända sedan 1600-talet när Rudbecks postjakter gick mellan Stockholm och Uppsala. Han hade ett rederi och fraktade post och även fanns vissa utrymmen där han kunde ta passagerare. Det var en segeljakt så det kunde vissa gånger ta upp mot en vecka innan posten var framme beroende på väder och vind. Men det fanns ju sjökrogar på den tiden och där landade då vissa för övernattning. Det fanns en sjökrog i Stavsund, det var väl sista etappen före Uppsala. På vintrarna bröts det ränna för båtarna för trafiken på östra sidan mot Stockholm och Uppsala. Det gick särskilda isbrytande båtar så rännan kunde hållas öppen. Vintrarna kunde vara besvärliga för de boende på t ex Vassundasidan när de hade ärende över viken till affären och att hämta post. De löste det problemet genom att lägga ut långa stegar över rännan och på så sätt broa sig över. På den tiden gick båtarna året runt på denna trad.
Tidigare hade vi då slottsbygget vid Skokloster, då mycket producerades på platsen, dom hade t ex eget tegelbruk, men så fanns ju många andra material som behövdes fraktas t ex taktegel som kom från Holland som ju naturligtvis gick på båt och det fanns massor av andra saker och allt sådant fraktades på båt ,det var ju enda möjligheten på den tiden. Annars vet vi inte så mycket om sjöfarten på den tiden, säger Lennart.
Alice talar om att hon som flicka ofta gick vägen från Lövbacken till Finstaholm, hon hade bekanta där och på vägen dit brukade hon gå in i affären i Vreta till Hedda. Hon brukade köpa sockerdricka för 5 öre flaskan, och minns att Hedda hade stora St Bernardshundar
Beträffande bryggor för båttrafik på den här östra sidan, säger Lennart, att båtarna från Sigtuna först kommer till Erikssund och sedan till Finstaholm. I Killinge var en brygga och en i Österkvarn. Sedan över fjärden till Pilsbo, vidare tillbaka till Gräska och Skokloster. Sedan över fjärden till Örsand och Höja. Därefter till Stavsund och till Krusenberg Stavsund var en sjökrog längre tillbaka. Krusenberg var nog den sista bryggan före Flottsund "Den här vägen har jag åkt en gång," säger Anna. Kalle säger att han läst i dagens tidning om båttrafik som skulle återupptagas mellan Uppsala och Skokloster och Sigtuna.
Vad hette båtarna som gick på de här turerna? Det var Fyris 1 och Fyris 2 och vi hade Hugo Tham men han gick egentligen bara på söndagarna med turister, och vi hade Ragnhild och vi hade Uppsala och Nya Uppsala och Uppland och Karl Gustaf, den går nu. Förr kunde någon båt komma vid nio-tiden på kvällen och då kunde jag få öppna kyrkan för båtfolket, säger Anna och då hade dom musik och sång i kyrkan, det var så vackert. De här resorna till kyrkan var också med dans på bryggan. Dom dansade på bryggan i två timmar, och dom som ville gå i kyrkan fick göra det. Vid andra lustresor dansade de upp i hagen vid Sånka brygga och då var jag väl 15 a 16 år, tror jag, säger Anna. Varje midsommarafton förr i tiden kom båten med Frälsningsarmen från Uppsala och så var dom uppe i Malmbacken och hade möte. Det var tjusigt värre, och där sjung dom och spela och hade midsommarstång o grejer. Malmbacken ligger nere vid Skokloster slott
Vid bandspelaren Eric Ohlsson |
 |
Samtal om gamla tider i Håbo
 Del 1
Del 2
Del 3
Ladda hem
 Höger klicka och välj "Spara som..." för att ladda hem hela dokumentet
  Tillbaka |
