Del 2
Samtal om gamla tider i Håbo
Ska vi övergå att försöka minnas skoltiden.Vem ska börja?
Lennart
- Det kan jag göra. Man hade ju en bit att gå till skolan på den tiden, det var 1926. Vi bodde ju då på ett ställe här i Skokloster som hette Långlöt, så det var ganska långt att gå till skolan morron och kväll. Vi hade en lärarinna som hette Hildur Augusta Lindberg, hon var här länge, redan Signe min svärmor gick hos henne. Så gick man då två klasser i småskolan, och så kom man upp i storskolan och där gick man fyra klasser i den med en lärare, och det var rätt så jobbigt. Man jobbade ihop två klasser, trean och fyran för sej och femman och sexan för sej och hade sina egna uppgifter.
- Jag hade en väldig otur i skolan. Ja, allt jag tog i så hände det något, jag hade sönder så mycket. Jag slog sönder lampkupor, jag kom ihåg en gång vi sparka boll i avklädningsrummet, det var någon av flickorna som hade en pampush och den sparka vi på och ja skulle klappa till den där och den fastnade på min tå och den for rätt opp på lampkupan och den där skärmen gick i tusen bitar, det såg ut som det hade snöat där på golvet. Pang sa det, så stod ja ensam, alla försvann spårlöst och ja var ensam kvar. Skolläraren som hade sin expedition strax intill hade lagt märke till våra bravader frågade hur det här hade gått till. Jag som stod ensam kvar sa som det var att jag hade haft otur och skon hade fastnat på min tå! Men i alla fall så fick jag betala den där lampkupan. En annan gång hade vi en brandstege utanför som stod upprest mot andra våningen för däruppe hade vi gymnastiksal och stegen gick till ett fönster. Stegen var spänd, den stod som en båge och den höll vi på att lyfta på så här emellanåt och det är klart att när jag lyfte en gång så släppte dom där spikarna då och det var som en pilbåge och spikarna flög i luften och bland träden där ute så det bara fräste om det. Det var ju också en sådan där gång med otur. Ett annat tillfälle var när det var en ställning i avklädningsrummet, konstigt att det alltid ska hända en massa saker när jag skulle ta i något, den skulle vi lyfta också på, och ja tog i den där ställningen och så var den fastspikad i golvet, så lossnade den och tog överbalansen och föll över oss och slog i golvet, också en sån där gång med otur. Men annars var det bra i skolan i stort sett, i Skoklosters universitet, det heter Brahems skola som väl är det riktiga namnet och ligger mitt emot affären ( på vägen ca 2 km innan slottet).Där insöp vi våra kunskaper Anna och jag, vi gick ju inte i samma klasser, Anna är ju fyra år yngre än jag och det var ju stor skillnad på den tiden, hon gick i småskolan när jag var i storskolan. De som var yngre kommer man inte ihåg, de äldre däremot såg man upp till och dom minns man bättre, säger Lennart. Vi var 30 - 40 elever tillsammans i alla klasserna, i våran klass var vi bara 5 stycken. Innevånarna i Skoklosters kommun vid den tiden uppgick till ca 400 - 450 innevånare. Man hade två klassrum ett för de två första klasserna och ett klassrum för de övriga klasserna.
- Anna var duktig i skolan, säger Lennart, jag var mera medelmåttig. Vi hade duktiga lärare, säger Anna. Båda tycker att lärarna höll bättre ordning förr, de har en känsla av att det går lite för slappt till nu i skolan. Så fanns det något som kallades kvarsittning. Man fick stanna kvar efter skolan slutat för dagen en viss tid om man ej hade skött sej. Lennart hade aldrig fått sitta kvar någon gång, säjer han, men det var snudd en gång för då sa lärare Rasmusson att "jag har tänkt idag att skolans två värsta busungar skulle få sitta kvar men eftersom Bertil Nyman inte är här får Lennart gå hem också." Om man hade haft "skamvrå" i sin skola var en viss tveksamhet
Anna
- Jag började i skolan 1930. Gick 3 km morgon och kväll. Tyckte inte det var särskilt långt, fanns inget att välja på. Fick en cykel av morfar när jag gick i skolan. Men den fick jag inte åka på, för jag kunde bli överkörd. Det kunde ju faktiskt komma fler bilar per dag.
- Från skoltiden har jag bara ljusa minnen. Småskollärarinnan hette Hildur Augusta Lindberg, hon var en duktig pedagog, men sträng. Det behövdes säkert. Vi var två klasser i samma sal. Men det tyckte man väl inte var så märkvärdigt. Man hade ju inget att jämföra med. I storskolan var vi 4 klasser i samma sal. Det var väl där man lärde sig att sätta "dövörat" till. Läraren hette Oskar Rasmusson, han var skåning. Det var svårt att förstå vad han sa ibland, men så småningom lärde man sig. Det hade ju varit bättre om han kommit från England.
- 1937 konfirmerades jag i Skoklosters kyrka. Vi var 10 st som konfirmerades av Karl-Gustaf Hellmansson. En ganska lynnig person, ibland glad och trevlig, men ofta sur och grinig. Men konfirmerade blev vi och det var väl huvudsaken. Sedan gick man något som hette fortsättningsskola 180 timmar per år. Det var i januari då övriga skolbarn hade jullov. Där ingick medborgarkunskap, modersmål, naturkunnighet och gymnastik. Sammanlagt skulle man gå 360 timmar. Några speciella händelser under min skoltid kan jag inte påminna mig. Jag trivdes med skolan i största allmänhet
Kalle
- 1925 flyttade vi far o mor till s k lusbarackerna, en slags arbetarbostäder där Eriksdalshallen nu ligger på Ringvägen, det var gröna baracker med en ingång till varje lägenhet som låg på rader ner mot Årstaviken. Sen flyttade vi till Mariaprästgårdsgatan, Tobaksmonopolet låg ju på Rosenlundsgatan, mot Ringvägen låg Asea. Jag är född på Maria BB. Vi bodde på berget mellan Prästgårdsgatan och Högbergsgatan, där fanns två kåkar 39 och 41. När jag var sju år började jag skolan i Maria nya skola som låg i hörnet av Ringvägen och Mariaprästgårdsgatan På den tiden jobbade mamma och pappa så jag fick smörgåsar och en flaska mjölk med mej, sen ordnade morsan efter en tid när jag var äldre att jag fick gå till bespisningen och få ett mål mat där. Ja, jag var ju inte nåt ljushuvud och inte stans bästa barn heller. Jag börja skolan 1929 och betr skolmåltider fick morsan ansöka om det och det tog ganska lång tid innan hon fick svar, men så fick jag gå och äta ett mål om dagen. Och det fick alla barn som ville och hade ansökt och fått tillstånd. De fick betala en avgift och det var inte alla som använde sig av denna bespisning.
- Vi talade om kvarsittare, här har du en som har varit kvarsittare, jag kunde den där skolsalen både utan och innan. Svenskan hade jag svårt för och räkning hade jag svårt för men det enda som jag var bra på det var sång, gymnastik och slöjd, det hade jag stora A i. Men jag repa mej. Men räkning var jag väldigt dålig i. Men när jag börja jobba sedan som springgrabb då fick man börja cykla och ta betalt och då skulle det stämma, då skulle man ju redovisa till sin chef. Jag hade en sån där smålandsportmonnä med stålarna i och den hade jag i bakfickan. Jag jobbade vid ett porslinslager som låg på Norra Bantorget. Mitt jobb var att köra ut porslin till restauranger och kaféer.
- Ja, i skolan var det bråkigt ibland. När jag gick i Adolf Fredriks skola gick jag i fjärde klass. Där var det några som gick och glänste i svarta stövlar och de var bröder och propagerade för något mystiskt parti. Men jag och några till var inte sämre än vi tog in dom i cykelstället och spöade dom båda två. Så kom läraren och han sa så här: - Pojkar sluta, det är lektion nu. Jag svarade inte, hade inte tid. Vi höll på hela lektionen och nästa rast med, ända till dom låg dubbelvikta över cyklarna, jag gav mej inte, och hela klassen heja på mej. Då fick dom för sin propaganda.
- Adolf Fredriks fortsättningsskola, som låg på Sveavägen, där fick jag börja sedan för jag var efter i en del ämnen, det var bara sång, slöjd o gymnastik som jag var bra på. De andra läsämnena var jag inte intresserad av, jag tyckte dom var tråkiga ämnen. Då hamnade jag i denna skola och jag gick för en magister som hette Edvin Wide, den gamle stjärnlöparen. Han var magister där, han var hård men en suverän kille och han var även slöjdlärare där Och jag pratade med honom och fick göra en golvlampa bl a och han tyckte om träslöjd också. Så fortsatte skolan och jag tror att jag gick två år i samma klass, jag tror jag var sjutton år då jag slutade plugget, men jag har fått lärt mej mycke också. Jag skäms inte för det
Alice
- Jag började skolan uppe vid Tallbacka, första och andra klassen, fröken Malmberg hette lärarinnan. Vi fick sitta två och två i bänkarna och så hade vi sådana här stickor vi fick lägga i olika färger och så skriva med dom och göra bilder, det tyckte vi var väldigt trevligt. Fröken Malmberg var väldigt snäll, hon var ganska gammal, pappa hade ju också gått hos henne. Så fort en hästskjuts åkte förbi på vägen och den hade lämnat lite dynga så skickade hon ut oss med sopskyffel och borste för att borsta opp det för att lägga på hennes rabatt i trädgården. Tallbacka skola låg mitt emot den nu nerlagda bensinstationen. Byggnaden finns kvar och är numera ett bostadshus. Sedan gick jag i trean och fyran i storskolan och läraren hette fröken Adele Klingmark och den skolan är numera samlingslokal. Klasserna feman och sexan hade Karl Hagberg, och där var också så att vi fick sitta två klasser i samma sal. Där hade vi en grabb som hette Knut Johansson, han var väl lite "ding i huvet" och rätt som det var så kastade han en penna med bläck mitt i lärarens hatt. Läraren hade också pampucher och dom spikade han fast i golvet på en rast och det var ingen som visste vem som gjort det. En annan gång lade han häftstift på läraren stol. Han var förskräcklig men han fick stå därute i skamvrån jämt nästan. Vi hade en skamvrå i avklädningsrummet.
- Den som eldade där var Valter Säfströms mamma. Jag hade en bänkkamrat som också hette Alice Andersson och hon var så söt och henne avgudade dom jämt, men hon ville inte göra nånting själv, hon bara tittade hur jag skrev men sen fick jag skyll för att jag hade skrivit av efter henne. Så hade vi gymnastik där och pojkarna hade slöjd en trappa opp. När man skulle gå till skolan fanns det en bonde där som hette Lindrot, han var även kyrkvaktmästare och han hade en massa hästar och dom släppte han ut på mornarna och när vi kom och skulle gå till skolan då kom dom där hästarna och sprang efter oss. Jag har setat på den där kyrkmuren många gånger, man fick springa in på kyrkogården för att klara sej för hästarna. Och en morron var jag så glad för jag såg ingen häst men när jag kom en bit till stod dom precis om hörnet men jag sprang allt vad jag förmådde och klarade mej. Vi sa till bonden med hästarna, för vi var flera som var rädda och han hade också barn i skolan, men han brydde sej inte om det.
- Det var två pojkar, Ernst Mattson och Kalle Johansson som vi låste in på dass en gång, det var rast och dom var därinne och jag lade på haken och sen gick jag och dom fanns ju inte nånstans. Men jag kan inte fatta hur dom fick upp haken.
- Jag tyckte det var roligt att gå i skolan, jag började skolan 1919, jag började som sexåring, men sen fick jag gå och vänta ett helt år innan jag fick gå o läsa (konfirmera sig) för man skulle vara fjorton år. Vi hade även skolkök, lärarinnan hette Ebba Kilmark, dotter till prästen i Övergran. !928 åkte jag till Stockholm. Men jag fick börja jobba när jag bara var tolv år då var jag i Bälsunda mejeri, sen i Fiskbrunna och såg efter ungar, och jag var på ett sommarpensionat i Yttergran där jag diska och bädda och sånt. Huset finns kvar, jag kom ihåg att jag fick ligga på en soffa på vind, där var inte inrett och där sprang råttorna bland sågspånen och jag var så rädd. I pensionatet fanns gått om sommargäster och dom skulle ju ha mat och allting. |
 |
Samtal om gamla tider i Håbo
 Del 1
Del 2
Del 3
Ladda hem
 Höger klicka och välj "Spara som..." för att ladda hem hela dokumentet
  Tillbaka |
