Del 1
Elsa visar gamla fotografier och kommenterar dem. Hon visar ett foto med sin morbrors T Ford från 1924. Första resan han gjorde med den bilen gick till Enköping. När han åkte hem fick han transportera en likkista. En besättningsman på en båt hade förolyckats genom drunkning, han hade dykt från båten för att bada. Denna drunkningsolycka hände på 1920-talet. säger Elsa. Årtalet är noterat på ett av fotografierna.
Är du född här i Svannäs?
- Ja, jag föddes här 1920.
Har du bott här hela tiden fram till vuxen ålder?
- Nej, det har jag inte. Jag bodde i Jungfrulund tills jag var fem år, och sen flyttade vi till Hacksta för pappa övertog en gård där i Hacksta socken.
Hade pappa gård i Svannäs också?
- Nej det var min morfar. Han hade många järn i elden. Vi bodde i Hacksta socken till 1929. Det kunde hända att när jag blev sjuk gick jag ner till bryggan och åkte med båten hem till Ekolsund till morfar och mormor för dom skötte om mej och åkte till doktorn med mej.
- Båten hette Ekolsund och jag har ett svagt minne om att det fanns även en båt som hette Sigrid också. Nyligen talade Hasse Eson på radion om en båt som hette Ragnhild. Då det kanske var flera båtar som gick. Jag åkte ensam på båten och eftersom jag skulle till ändstationen så det var inga problem, Svannäs var ju ändstationen. Båten kom på kvällen, den gick väl från Stockholm på eftermiddagen. Det tog bra många timmar att komma till Ekolsund, båten gick mellan Stockholm och Ekolsund. Sedan gick den tillbaka till Stockholm tidigt på morgonen, jag tror vid 4 - ½5 tiden.
Kunde man åka fram och tillbaks på dagen?
- Nej, det gick inte. Den gick bara två gånger i veckan, eller om det var tre. Den gick antingen från Ekolsund till Stockholm eller från Stockholm till Ekolsund. Jag steg på i Hagslätta och åkte hit till Svannäs.
- På båten kunde transporteras en mängd olika varor t ex höns och grönsaker var vanligt. Från Ekolsund var det mycket grönsaker som dom åkte in till Kornhamnsstorg och sålde, bl a min pappa och min morbror Anselm. När vi flyttade tillbaks till Ekolsund igen 1929, då pappa slutade med jordbruket i Hacksta p.g.a. dålig lönsamhet, var det väldigt hårda tider, säger Elsa.
- Morfar arrenderade fiskevatten i Ekolsundsviken. Om du tänker dej en linje från Segersta brygga till tegelbruket, där fiskade han. Om det blev fisk över åkte han in med båten på morgonen och stod och sålde den på Kornhamnstorg. Och han hade en stor sump här vid bryggan i Svannäs.
- Jag vet att jag en gång skulle hjälpa morfar att ta upp fisk ur den där sumpen och då var det en gäddrackare som hoppa upp och höll på att bita mig i näsan!
- Det mesta dom sålde var fisk men det fanns en tant som plockade blommor, liljekonvaljer och sånt, och svamp och åkte in till stan' och sålde. Hon var från Sotkrogen och försörjde på så sätt en stor familj på det hon plockade i skogen. Sen följde hon med båten in till stan' och stod och sålde, och glad var hon jämt, otroligt glad. Hon kom ofta in till mormor för mormor var alltid en sådan gästfri människa. De sa att de skulle in till henne och ha "fem frön", det var en kopp kaffe. "Du skall väl ha fem frön" sa Mina Thiel.
- Den där båten gjorde stor nytta, det fanns ju inga bilar då eller något annat att åka med, tåget var ju långt borta. Min morbror som var blind och jag var 12-13 år då vi rodde till Ekolsund station och hämtade borstmaterial, han gjorde ju borstar. Då rodde han och jag, jag med två par åror eftersom jag hade ögonen och han hade kraften, det var ju en bra bit att ro över hela viken.
Var det inte besvärligt för båtarna att komma igenom järnvägsbanken?
- Nej, det gick bra. Och dom på stationen var så generösa så, de visste när båtarna kom och då kunde inte morfar lägga ut nät. Om det t ex kom en pråm till Svannäs brygga ringde dom till morfar att han var tvungen att ta upp näten. Och det var ju snällt.
Var fanns bryggorna i Ekolsundsviken?
- Nedanför Segersta, sedan vid tegelbruket och vid Svannäs.
- Jag måste berätta, säger Elsa, en historia en gång på våren då morfar hade lagt ut nät och dom ringde från stationen och sa att nu måste Thiel ta upp näten för nu kommer en pråm som ska upp till bryggan. Det fanns ingen karl i närheten utan det blev jag som fick ro, och det var ju en rätt stor fiskeeka. Vi for iväg och morfar var het som sjutton för han var rädd att vi inte skulle klara det. Vi börja med att ta upp näten från bryggan. Nej, nu får vi börja där ute istället, sa morfar, nu är dom snart här, och jag rodde och svettades och det var högt vatten. På Ekolsundssidan var det vatten över ängen, det var som man säger vårflod och där rodde vi in för att komma undan för pråmen och då sa morfar "flicka lilla nu har jag varit hård mot dej, det är ju på tok". Jag kom ihåg att gäddorna lekte där, man såg ryggarna på dom i det grunda vattnet, det var ju vår.
Var det högre vattenstånd när du var barn?
- Det var det nog, det var nog lite mera vatten. Vi åkte skridskor där som det i dag inte finns något vatten. Sen kan jag tala om för dej en annans sak apropå vattenstånd. År 1924 gick det inte att åka på vägen från Svannäs upp till Jungfrulund för då var det översvämning så vi rodde med båt. Vägen upp mot Jungfrulund är gamla Stockholmsvägen. Min mormor som var född i de har trakterna talade om för mej att när hon var ung så gick båtarna upp förbi Kvarnberget och upp till Hjälsta och vidare upp mot Uppsala. Det fanns en vindbro på Stockholmsvägen en gång i tiden vid skylten där det står Hjälstaviken nu. Vad båtarna tog vägen ovanför Hjälsta har jag inte så stor aning om men jag vet att min mor berättade när jag frågade varför det inte växte något gräs på ett visst ställe så sa hon att det var en saltskuta som förlist just där, därför växer det ingenting. (Läge för platsen a i Svannäs.)
- En gång fick jag en spann med småål med mej hem när vi hade varit ute och fiskat, det var när vi bodde i Grytvik, och jag råkade snubbla på gamla Stockholmsvägen och alla ålarna for ut åt alla håll. Jag lyckades få fatt på allihopa igen, säger Elsa.
- Jag gick i skolan i Övergran, det var 7 km att gå i vardera riktningen varje dag. Därför har jag gamla bra ben, det är synd om ungarna nu för tiden som inte vill röra sig.
Vad minns du av Ekolsunds slott när du var barn?
- Jordbruket var då utarrenderat till en som hette Eriksson. Det fanns en stor trädgård med trädgårdsmästare, det fanns jägmästare med jaktelever och stort hushåll naturligtvis. Kempe var slottsherre med fem barn i första äktenskapet, sen så skilde han sig och gifte om sig med en Dickson och fick två flickor, Diana och Veronica.
- Det fanns många som arbetade på tegelbruket, säger Elsa. |
 |
Samtal med Elsa Ekberg
 Del 1
Del 2
Ladda hem
 Höger klicka och välj "Spara som..." för att ladda hem hela dokumentet
  Tillbaka |
