Del 1
Samtal med Dagny och Rune Lindeborg om gamla minnen i Håbo
Första båten var Uppland som gick mellan bryggorna där hemma vid. Den kom vi med 1923 till Finnstaholm med vårt flyttlass. Den gick ju även till Svartsjölandet för där hade ju jag mormor och morfar så den passerade där också och gick över Stäket. Efter Uppland kom Ekoln 2 som vi åkte med och den gick ju mellan alla bryggor och det var den här Uppland.Förresten kan jag berätta att den hade t o m kor och allting följde med på båten. Med Ekoln 2 var det mest torgtrafik till Uppsala och passagerare förståss,säger Dagny.
Hur ofta gick båten?
- Det kommer jag inte ihåg men det måste ha varit varje dag, dom körde ju mjölk och grönsaker och allting, i varje fall måste det ha varit varannan dag.
Vart transporterades de här lasterna?
- Till Uppsala och till Vaksala torg, båten gick till Fyrisån och där fick dom gå av och sedan fick dom forsla sina produkter upp till torget och där stod dom sedan och sålde.
- Jag kan berätta om Ekoln 2 när jag börja växa upp så var det inte bara dagsturer, det var även kvällsturer då båten gick in till varje brygga, då hette det månskensturer,då fick man stiga på undan för undan och åka till Skokloster.Där parkerade båten vid bryggan och sedan var det dans.Sen efter dansen fick man åka hem vid ett-tiden på natten och då gick båten samma väg tillbaka. Då var jag sexton - sjutton år.
- Efter Ekoln 2 kom en båt som hette Skokloster eller Skofjärden, kan ej säga vilket, den gick samma trad.
Gick de här båtarna bara på sommaren?
- Nej,säger Dagny, de gick även på vintern, det kom en isbrytare som bröt en ränna så de gick även på vintern. Genom att Finnstaholm hade ägor både på den här sidan och på den andra sidan om holmen fick dom göra en bro över rännan så de kunde köra över med hästar. Ibland brast den där, det var hemska saker som hände ibland, tre kvigor ramlade i en gång minns jag.Jo, båten gick även på vintern fast då fick man gå ut och stiga på båten ute vid rännan och då kunde ej heller båten gå in till varje brygga.
Fanns det fler bryggor här i trakten ?
Dagny säger att det känner hon inte till så noga men det fanns ju Aske, Signhildsberg, Finnstaholm, Sigtuna och Norsborg innan man kommer fram till Skokloster. Sedan går ju färden mot Uppsala genom Fyrisån fram, och det var en fin resa, mycket fin resa. Sedan fanns det en båt när ja var liten, det var en pråm som låg mitt i fjärden i Bondkroken som hette Neptun. Det var två skeppare som bodde i Häggeby som var bröder, de hette Sven och Emil Karlsson, dom hade sina pojkar med på pråmen, Tage och Yngve var Svens pojkar och Sverker var Emils. Pråmen gick för egen maskin och den hade ett väldigt ankare kom jag ihåg och de åkte roddbåt från pråmen till land. De fraktade grus bl a till Vaxholm kommer jag ihåg, det var 1938 - 1940 och då var de inkallade. Min bror var också inkallad till Vaxholm under den här tiden.
Var hämtades det där gruset?
- Nej, det vet jag inte, säger Dagny. Det måste nog varit från Skadevi-groparna misstänker Rune Lindeborg och tillfogar att det vet nog Lennart. Dagny erinrar sig att brodern Artur vart så förvånad när han såg bekantingen Neptun komma till Vaxholm. Rune undrar just om någon av grabbarna lever än.Han erinrade sig att när han körde taxi så skjutsade han frun till någon av grabbarna.Dagny säger att Sverker bytte namn från Karlsson till Eld, hon tror inte att någon av dem lever, de var ju så mycket äldre än henne.
Är det något mer med båtar här i våra vatten som du kan erinra dej?
- Man var ju så liten då och man tänkte inte på att lägga något på minnet, så det har jag nog inte.
Det var mycket intressant det här som du har berättat
Dagny: Skeppar-pojkarna kunde vara borta flera veckor i taget.Det var så festligt när de kom med sitt dunk,dunk,dunk,dunk.De bodde i Häggeby, i Björkbacken hette det (Rune hittar platsen på kartan), där bodde Sven. Den andra brodern Emil bodde ovanför kyrkan, hans fru hette Lotta - de kallade henne för "SkepparLotta", det var ett namn som alla kände till.(Ulf och Alice Wollentz berättade också om "SkepparLotta"under en resa nyligen) Dagny fortsätter och säger att det var väldigt bra med den tidens båttrafik, t o m när man skulle till tandläkare eller skulle till sjukhuset. Hon kom ihåg när hon låg på sjukhuset i Uppsala och var 12 år och nyopererad för blindtarmen och mamma åkte med båten och hälsade på henne. Det fanns ju inte så mycket av andra färdmedel då.
Arbetade pappa och mamma på Finnstaholm?
- Pappa var statkarl där.
Berätta mer om den tiden
Dagny: Det var långt att gå till skolan.Och mycket med snö var det på den tiden ,man skulle gå från Finnstaholm till kyrkan och det fick man göra från första klass. På den tiden hade ju föräldrarna inte tid med att följa barnen, mammorna var upptagna med att mjölka i ladugården och papporna arbetade på jordbruket, så det var bara till att plumsa på .....
Du var naturligtvis snäll i skolan !
Dagny: Man var väl blyg mest.Vi hade en snäll lärarinna, i varje fall i början.Hon hette Naimi Vilsson Jag minns hon hade en särskild metod för att lära oss hur man skulle uppträda. Varje morgon då vi kom till skolan satt hon på en vedlår innanför dörren, så ringde hon med klockan då fick vi komma in i en rad en och en och så fick vi ta henne i hand och hälsa, flickorna fick niga och pojkarna fick bocka och det skedde varje morgon för att vi skulle lära oss vara hövliga. Det tyckte jag var en väldigt fin lärdom, det skulle behövas lite mer av det i dag också.
Men sedan fick vi en fröken som var elak, hon vill jag inte minnas, jag tyckte inte om henne, jag sparde inga minnen från henne. Därefter flyttade vi upp i storskolan och där fick vi Källbom som lärare, men han var sån som tog parti, det var ju en del ungar som kom med lite smör, kanske lite ägg, för ja vet min äldsta bror och han var nog den duktigaste i hela skolan men han gick ut med de sämsta betygen för att inte mamma och pappa kunde ......... Vi var tre syskon och min bror och jag knyckte hans böcker och vi skrev efter dom och då visste vi att vi inte kunde få så mycke fel för han var så fantstiskt duktig men vi tyckte det var så tråkigt för han fick så dåliga betyg,säger Dagny.
- Min yngsta bror han blev sparkad av en häst en gång så att käken gick av. Först gick han hem från Bondkroken, han var ute och vallade kor då han blev sparkad. Mamma och pappa åkte då med honom med häst och vagn till Sigtuna till en doktor, sedan fortsatte färden efter häst till Uppsala och där fick han ligga kvar och fick en skena inopererad i mun.
- Jag minns en gång i skolan, säger Dagny, att någon av pojkarna satt och kastade papperstussar och läraren Källbom kunde bara tänka sej att det naturligtvis var Sven, min bror som var skyldig. Så Källbom han sprang ner från katedern och på den tiden var det vanligt att dom klämde till, det var ju vanligt att han slog med käppen på fingrarna när de var upplagda på bänken. Jag såg att Källbom kom för att klappa till min bror och jag reste mej i bänken och skulle skrika att "slå inte till för han har en skena i mun" men han hann att klappa till i alla fall och så skriker han till att "du tänker ta parti för din bror" sa han och så tog han tag i mitt hår och lyfte mej rakt upp i bänken. Det var hårda tag då. Egentligen skulle det finnas lite kvar av det där, inte allt men en del, säger Dagny.
- Så hade vi konfirmation naturligtvis och vi hade även köksskola där vi fick lära oss baka och laga mat och sedan när det blev avslutning kom gubbar från kommunen som gäster och då skulle vi visa att vi kunde servera och det var dukat vid långbord i köksskolan. Vi hade konfirmation med Hellmansson, han vigde Rune och mej och han döpte vår dotter Gun och han konfirmerade mej, säger Dagny. Från konfirmationsundervisningen minns jag särskilt en händelse som jag nog inte glömmer i första taget. Vi hade haft rast och han skulle tända i kamin och han hade sotat ner sej så när vi kom in från rasten var han alldeles svart av sot överallt och alla ungarna började skratta, vi skratta så fruktansvärt och han sa " ja jag vet inte vad ni skrattar åt" sa han "vi kan inte ha någon lektion så ni får ledigt för i dag". Han måste ju ha sett när han kom hem hur han såg ut. Å, vad vi skratta!!
- Det är väl inte så mycket mer att berätta om, säger Dagny, än att man har jobbat hela tiden. Jag började på Pensionatet i Finnstaholm, det var Norrman som ägde Finnstaholm, Britta och Greta hette systrarna som satte igång med pensionatet där jag var 13 år då jag börja jobba där, det var samma år som jag konfirmerades. I början fick man springa och tömma pottor och slaskhinkar och städa och putsa skor och diska och ta av överkast och servera och mycket annat |
 |
Intervju med
Dagny och Rune Lindeborg
 Del 1
Del 2
Ladda hem
 Höger klicka och välj "Spara som..." för att ladda hem hela dokumentet
  Tillbaka |
