Du är besökare

 

sedan 1 januari 2010

Kapitel 9.

 

Fönsterutsikt i Hagaberg.

Fönster på ett hus är att jämföra med ögon på en människa. De ger ut- och intryck. Ett fönster med gardiner och blommor, såsom pelargonior och Flitiga Lisa, ger huset en levande fasad. För att inte tala om vad fönstren betyder för de inneboende! Ljusinsläpp är en betydande faktor, och när vårsolen kommer med ljus och värme, då tränger härliga värmekalorier in i stugan.

 

Förr bestod fönstren sommartid av enkla fönster och när hösten kom satte man in innanfönster med endera vadd eller mossa emellan. Nu har man kopplade fönster, både två- och treglas. Om man bortser ifrån sparad energi så var de gamla fönstren mera luftiga.

 

Nu ska vi titta ut och se på utsikten, och den är inte dålig!

 

Vi börjar i köksfönstret, ty trots att ett hus innehåller tre-fyra rum så är det ändå köket som är numero ett! Därför börjar jag med utsikten från köksfönstret. Om vi tänker oss en vinterdag med snö och kyla ser vi detta: tidigt på morgonen har jag varit ute och lagt ut säd till fasanerna, äpplen åt koltrastarna samt talg och bröd till småfåglarna. Allt är klart för invasionen.

 

Först på plan är koltrastarna, en sex-sju stycken. Dom äter äpplen som jag skurit i bitar. En del koltrastar tar en bit och flyger iväg med den för att få vara i fred, ty det är strid om bitarna!

 

Småfåglarna är nästa gäster, talgoxar, blåmesar och andra mesar. Även hackspetten kommer till fågelbordet för att hacka i sig litet talg. När det blir fullt dagsljus, vintertid vid halv nio-niotiden, kommer fasanerna ned från sitt nattlogi uppe i ett träd. Då är hungern stor och maten har en strykande åtgång. När dom ätit sig mätta gör sig oron märkbar. Dom springer ner till grannen för att se om han har något godare käk - njae- tillbaka hit igen, osv - tala om "yra höns".

 

När det ljusnar på så går grannen för att hämta sin morgontidning (Uppsala Nya). Vi har Enköpingsposten.

 

Naturen är vacker med snöhöljda träd och buskar. Visst är det fint, men - då det är fullt med nysnö och jag måste ut och skotta - då har jag en annan uppfattning!

 

Även skator och kråkor kommer fram för att få sig något till livs. Duvhöken kommer och tar sig en mes till frukost - kanske har han sig en fasan till middag, tyvärr! Den litet mindre sparvhöken har ingen svårighet att hitta föda här, i häcken mellan oss och grannen kvittrar hundratals sparvar. Allt fågelliv blir stilla och tyst, när hökarna dyker upp. Aj, aj, nu ser jag något som jag inte tycker om - en smygande kattrackare bland buskarna!

 

En annan granne ser jag ifrån köksfönstret åka till sitt arbete i Stockholm på morgonen. Senare på dagen kommer hans fru ut med deras lille son, som nyss har börjat gå, så det går inte så fort, men - liten blir stor.

 

Bilar och besökande upptäcks redan på gården - jag vet vem det är innan dom kommer in i stugan.

 

På vårvintern, mars-april, har vårkänslorna gjort sitt intåg hos alla djur - aggressi-viteten ökar, koltrasthannarna slåss om honorna och om revir. Det är dom som först lämnar vintermatstället och flyttar till skogs. Som tack för maten blir det skön sång från en talltopp. Fasanerna börjar också bli oroliga - tupparna burrar upp sig och slåss om hönorna. Det skrivs och visas mycket i TV om tjäder- och orrspel, men fasanens vårlek är inte mycket sämre! Och inte behöver man åka hemifrån för att få se den, heller!

 

Småfåglarnas vårlek är mera fridfull. Hackspetten trummar varje vår på en plåthuv som är placerad på en telefonstolpe - tänk vad våren kan ställa till!

 

I det andra köksfönstret är utsikten lite annorlunda.

 

Man ser en häck där småfåglarna trivs. Genom den ser jag grannen mata fåglarna utanför sin stuga. Där nedanför ligger en dalgång som för ett tjugotal år sedan var ett levande lantbruk. Där ligger nu ett modernt bostadsområde med asfalt och gatubelysning.

 

Nu är jag inne i ett rum där jag har en motionscykel - man måste ju skaffa sig "kondis". När jag sitter och trampar på den, så ser jag ut genom ett fönster mot en annan gård, där diverse mat är utlagd. Där kommer en hare skuttande! Han är tydligen också hungrig och sätter sig och mumsar. Ett par ekorrar kommer också - dom äter bröd och äpplen.

 

En bit från stugan, men ändå inom synhåll, har jag ett matställe för rådjur. Där finns säd, potatis och äpplen samt en saltsten. Dit kommer en fyra-fem rådjur varje kväll för att äta. Hos rådjuren är rangordningen genomförd ordentligt! Först kommer gammelbocken och äter sig mätt. Först när han går upp i skogen igen kommer de andra och äter. När vintern är slut och därmed matningen, tackar dom för maten genom att äta upp alla blomknoppar på våra krokus och tulpaner, skala av barken på planterade buskar och träd! Otack är lön för mödan.

 

Men va' nu då - Gunder Hägg sprang ju på 40-talet - har han inte slutat kuta än? Det här måste vara någon annan, som är ute och joggar. Jag får se en hund i fullt språng i ett långt snöre och så en man i "full speed". Gummistövlarna klafsar, öronlapparna fladdrar! Det var en annan granne, som var ute och motionerade sin hund - en strävhårig tax. Mannen tillhör säkert "oldboys-klassen", ty han är 78 år gammal.

 

Om man ser ut genom fönstren i stora rummet, ser man Mälarens vatten skymta. Utanför fönstret står ett par härliga björkar, i vilka jag har satt upp ett par fågelholkar, som småfåglarna hyr över sommaren. Där finns också ett stort buskage av nyponbusk. Det är ett kärt tillhåll för fasaner vintertid för där får dom vara ifred för rovfåglar såsom duvhök och sparvhök.

 

Tittar man mot skogen så kan man få se ett rådjur, för att inte tala om hackspetten, som trummar på en torraka!

 

Mot grannen växer det en ligusterhäck, mycket omtyckt av småfåglar av alla de slag. Vi har ju här i Hagaberg både lövträd och barrträd, det är viktigt för fåglarna.

 

Som ni märker finns det mycket att se genom fönstren!

 

Men man kan ju inte bara sitta och glo genom rutan - när våren kommer och vädret blir bra, då måste man ut och räfsa och ta undan allt skräp. Sedan börjar blommor och grönt att växa, och snart hörs göken gala - då är sommaren här. Då tar den eviga blomman Margareta och jag oss en kaffeslurk i hammocken. Då är det frid och fröjd i Hagaberg!

 

Tycker Bertil.

 

 

Berättelser om Bålsta

> Kapitel 2 Hur det var på Väppeby gärde, Kallmar gata och Åsen (1987)

> Kapitel 3 Tjo och tjim Bålsta Folketspark och på Kalmarsands Fest-plats

> Kapitel 4 Mjölkbilen

> Kapitel 5 Berättelser om namn och folk

> Kapitel 6 En historik om Fliten

> Kapitel 7 Julgrisen

> Kapitel 8 Det var då