Du är besökare

 

sedan 1 januari 2010

Kapitel 4.

 

Mjölkbilen.

 

Klockan är kvart över sex på morgonen. Mjölkbilens chaufför kommer cyklande sin kilometer till garaget för att hämta bilen för traden Bålsta-Stockholm. Färden går nu genom Bålsta samhälle, där dom mest morgonpigga, om än sömndruckna, börjar komma på benen.

 

Första mjölkpallen är vid Lundby gård. Där är ett par 50-liters mjölkflaskor, en med kvällsmjölk och en med morgonmjölk. Inom parentes kan nämnas att djurskötarna började i ladugården vid fyra-fem-tiden.

 

Sedan gick färden till gårdarnas mjölkpallar. Först Valla gård, så Apalle och sedan till Andersson på Högsta gård. Han var ute och passade mjölkbilen, för han ville att chauffören skulle vara snäll och ta med en låda ägg till en affär i Stockholm. Se'n kom Krägga gård, där det var flera flaskor samt en ost- och smörrekvisition, och lagårdskarl'n hade blivit törstig på morgonen, för det låg en motbok i lådan på pallen och en femma. Han ville ha en liter Kron.

 

Från Krägga bar det av till Nyckelby gård, som hade ett 15-tal mjölkflaskor. Då öppnades dörren till stallet och stalldrängen Svensson kom ut och sa att han hade en liter kvar på månadsransonen, han skulle vilja ha den till lördagen, och det gick bra!

 

Vid Vilan var det en flaska, sedan kom Brunsta by, där det var flera gårdar om samma mjölkpall. Längre ned i byn var det ännu en pall. Där i Brunsta by var det flera ost- och smörrekvisitioner.

 

Sedan kom Wij gård och Ekilla, där bonden stod och ville att chaffisen skulle ta med 100 kg potatis till en kund i Stockholm.

 

Så till Grans gård. Där var det rätt många flaskor, ca 10 st. Där kom en lantarbetare, som varit Stockholm dagen innan och köpt en skinntröja. Vid hemkomsten tyckte han att den var för liten. Han bad nu chauffören att han skulle vara bussig och byta den. Det gick bra, därför att affären låg i Centrum.

 

Färden gick nu mot Bålsta stationssamhälle. Vid järnvägsövergången fanns en mjölkpall dit Skörby gård körde sin mjölk.

 

Nu började det bli rätt fullt på lastbilsflaket. Det gick ca 140 flaskor i bottenvarvet. En full flaska vägde 60 kg.

 

Till Grans gård hörde då Ellensborg (där Gulf/Q8 nu ligger). Där fanns ett par mjölkflaskor, ägg och 200 kg potatis.

 

Vid Nybygget stod bonden med dels en mjölkflaska, dels motboken och sa att "i kväll kommer Målar-olle och spelar kort, och då ska en kaffehalva smaka gott!"

 

Sedan gick färden till Mansängen där Algot gick och flinade och undrade om han fick skicka med 200 kg potatis i morgon.

 

Efter lite prat och skoj bar det av till Snytan. Där stod Hjalle i Draget med sin cykelkärra och ett par flaskor mjölk. Också han ville ha hem en skvätt för att styrka sig med.

 

Just som bilen skulle till att gå, kom Runo, handlarn, utspringande på trappan med motboken i hand och ville ha hem en konjaksflaska. Sedan ville han ha sitt paket inlämnat på kontoret. "Då kan du lämna in mitt också", sa Hjalle, "för då kanske jag får smaka på Runos flaska, när jag hämtar min."

 

Runo bad också om hemtagning av ett par paket med varor, som inlämnats på Fribergs, ett särskilt ställe i Stockholm, där de flesta paket lämnades in, som mjölkchaufförerna skulle ta med hem.

 

Vidare genom Aronsborgs allé till gården för att hämta mjölk. Där var lagårdskarlen finklädd, för han skulle åka med till sta'n. Han hade någon uträttning där.

 

Resan runt Kallmar hade börjat.

 

Visserligen börjar socknen tidigare, men i folkmun räknas vägen runt Kallmar för "Kalmar runt".

 

Bistagården, eller som det hette då, Bistaborg, var nästa mjölkpall. Där var det inte så mycket komjölk, men däremot fanns det ibland en mindre flaska, som innehöll modersmjölk! Bistaborg var nämligen ett skolhem for ogifta mödrar! Ibland blev det överskott, och den flaskan skulle inlämnas på ett särskilt ställe på Mjölkcentralen på Torsgatan i Stockholm.

 

Vid Bista gård, som också var prästgårdsarrendator, var nästa anhalt. Där var ett par flaskor mjölk och en ägglåda.

 

Vid Gyllendal stod ett par flaskor och väntade. Från Gyllendal gick färden mot Kallmar kyrka. Vägen gick då runt kyrkan och via Granelund och Karlslund till Kallmar prästgård.

 

Vid kyrkan fanns en mjölkpall dit mjölk lämnades från tre gårdar - två i Frösunda och en i Granbacken.

 

Vid vägskälet till Råby (mot nuvarande Bålsta Car Club) fanns också en pall. Dit lämnades mjölk från tre gårdar, alla i Råby.

 

När mjölkbilen i dag kom och lastade flaskorna, fanns där bara flaskor från två gårdar. Men oppe i kurvan på Klosterbacken kom en häst och vagn i fullt trav. Det var körkarlen från den tredje gården som hade försovit sig. "Gumman hade legat på hans skjorta så han kunde inte komma upp ur sängen!"

 

Vid Kallmar prästgård fanns ännu en pall, tillhörande Torresta gård. Viby gård var nästa anhalt. Där stod bonden Ferdinand och väntade med ett paket innehållande ett par ålar, som han ville skicka med till stan för att rökas. Allt skulle mjölkchauffören ordna, och allt fixades till belåtenhet!

 

Nästa gård var Vilunda, sedan Låddersta med mjölkflaskor från två gårdar - Låddersta och Höglunda.

 

Någon mjölkpall dit levererades enbart från torpare har ej funnits under hela resan, men nu kommer vi till en torparpall. Där var flaskor från Hagalund, Hummelviken, Långtorp och Sandvik. Det var inga fulla flaskor, många innehöll bara skvättar!

 

Kallmarnäs var nästa station, tillika vändstation för resan runt Kallmar. Sedan gick färden tillbaka samma väg till Viby, där vi tog Kallmarvägen till vänster mot Eneby pall, som var placerad vid korsningen Enebyvägen-Kallmarvägen (där Kraftleden nu slutar i söder). Dit hade mjölk framkörts från tre gårdar: Rehnberg, Karlsson och Eriksson. Det var namnen på dom tre hemmansägarna.

 

Sedan gick färden nedför Väppeby backe för att stanna vid Väppeby mjölkpall. Där kom lagårdskarl'n ut och ville ha ett par flaskor rödvin. Han hade lite kärlkramp, och då skulle blodet spädas ut med rödvin, hade han hört!

 

Nu var det omkring 225 flaskor mjölk på bilen, dubbla varv med flaskor. Mellan varven var det sk bryggor lagda. En brygga bestod av en träram med brädor på.

 

Under resan till Stockholm sorterades alla fraktsedlar samt ost- och smörrekvisitioner upp. När man sedan kom fram till mejeriet, som då låg på Torsgatan, skulle alla papper in på olika håll. Smör och ost fick hämtas på Ostkupan nästa dag.

 

Mjölkbilen har nu kommit till Stockholm. Den stannar på Dalagatan, där flera bilar står och väntar på tur för avlastning. I porten till Mjölkcentralen stod en vakt, och när en bil lastat av och kört undan, så vinkades en ny bil in. Där inne fanns en avlastningskaj med två band på, varför två bilar kunde lasta av samtidigt. Det gick i allmänhet rätt fort att lasta av, men när det togs fett- och renlighetsprov, så tog det betydligt mycket längre tid.

 

När alla flaskorna var avlastade blev det ett besök på Ostkupan för att där avhämta ost och smör som skulle hem till gårdarna i Bålsta. Beställningarna hade lämnats in dagen innan.

 

När det var avklarat körde vi fram och lastade på skummjölk plus tomflaskor. Det var noga med att samma antal flaskor fanns på bilen vid in- och utgående.

 

Nu ställdes färden till Fribergs Gummiverkstad på Torsgatan. Det var ett inlämningsställe för sådant gods som skulle hem, bl a till affärerna. Där fanns tobak, snus, socker och mycket annat.

 

Därefter bar det av till Systembolaget på Tegnérgatan, ty, som ni kommer ihåg, så fanns det en del törstiga gubbar ute i bygden! Förresten - hur är det nu för tiden?

 

När det var klart med all dryckjom och övriga ärenden gick färden hemåt igen. Vår förtäring under färdens gång hade bestått av en kopp termoskaffe och en brödskiva. Men hemfärden blev lite lugnare för bilen stannade i Ursvik, där det fanns ett kafé kallat "Morsan på berget". Där fanns kaffe och smörgås jämte tidningar, så där blev det en liten paus. Efter ungefär en halvtimme bar det av hemåt igen.

 

Nu kördes traden baklänges mot morgonens pålastning. Så avlastades skummjölk, tomflaskor, smör och ost jämte andra varor. Även affärerna fick sina paket. Jag kan upplysa om en sak: på varje mjölkpall som fanns vid varje gård var en låda placerad. Däri lades smör och ost, jämte brännvin och motbok - ingen rörde något!

 

När bilen var avlastad kördes den in i garaget. Klockan var då 17-18. Chauffören tog sedan sin cykel och åkte hem till gumman och barnen för att vila upp sig till kommande dag. Avståndet mellan hemmet och garaget var 3-400 meter.

 

Att jag skrivit denna berättelse beror på att jag vill belysa vilken betydelse mjölkbilen hade genom sin dagliga kontakt med Stockholm. Bålsta var ju rena landsbygden med enbart jordbruk.

 

Jag kan nämna att av alla uppräknade gårdar så är det idag, 1985, endast en gård som har mjölkkor och levererar mjölk. All mjölktransport sker numera med tankbil, så det är slut med allt lyftande och slängande med flaskor.

 

De som läser detta undrar kanske varför jag vet allt om mjölkbilen. Sanningen är den att chauffören och jag var goda vänner. Och sedan fick han ischias som följd av allt lyftande, därför var jag med och hjälpte honom. Jag kan även tala om att som söndagstur åkte jag med ibland, och då kunde vi stanna vid Stadion och titta på fotboll eller friidrott!

 

Den här mjölktransporten som jag har beskrivit slutade på 50-talet.

Berättelser om Bålsta

> Kapitel 2 Hur det var på Väppeby gärde, Kallmar gata och Åsen (1987)

> Kapitel 3 Tjo och tjim Bålsta Folketspark och på Kalmarsands Fest-plats

> Kapitel 4 Mjölkbilen

> Kapitel 5 Berättelser om namn och folk

> Kapitel 6 En historik om Fliten

> Kapitel 7 Julgrisen

> Kapitel 8 Det var då

> Kapitel 9 Fönsterutsikt Hagaberg